>Rå erfarenhet är värdefullt. Ju mer man är med om desto bättre blir man. Ju bättre man är desto mer får man vara med om, desto mer pengar tjänar man, desto fler och annorlunda jobb får man, deto mer reser man, desto fler personer möter man. Och hjärnan filtrerar, samlar, hittar samband, knypplar ihop en världsbild. En världsbild som blir mer korrekt ju mer fakta den bygger på.

Samma erfarenhet flera gånger räknas inte. Går det att välja på ett likadant uppdrag tilll och ett annorlunda uppdrag, välj det annorlunda uppdraget.

>

>

Bygget har börjat, spaden är i marken, träden är fällda, grävskopan har satt tänderna i asfalten! Och vi projekterar hela projektet, inklusive inredning och ritningar på vilka mått det faktiskt blev när det står klart. Första mötet i byggbarracken om fyra veckor. En framgång.

>
Pengar – känsligt ämne. Man pratar helst inte om lön, tänker på saken tills jobbet redan är gjort. Fuck that. Hedvall & Gille hade en hård månad i januari, vi sparade in på morgonkaffet. Nu är vi på grön kvist igen, om bara fakturorna betalas in någon gång.

Vi vet inte hur det ser ut nästa månad. Antagligen har vi jobb. Om vi inte har det får vi fixa det. Vilket funkar rätt bra. Dvs om det börjar tryta med jobb lägger man den tiden på att fixa jobb istället (berättar för alla man känner att man behöver jobb). Men jag tror att den krassa, cyniska verkligheten är att vill man driva ett eget företag och känna sig säker så måste man anställa folk. Så att man har en buffert ifall det går dåligt – har du 20 anställda så är det många du kan sparka innan dig själv. Precis som SandellSandberg, Wingårdh, White, ja alla gissar jag. Det funkar ju.

Lite mindre cyniskt – man måste ha så många projekt samtidigt så att en nedgång omöjligt kan drabba alla projekt. För att ha så många projekt så måste man vara mer än två personer. Helst minst tio. Fler projekt jämnar ut svängningarna.

>
Vi har just gjort ett jobb för Ica – renderingar av hur deras nya apotek kommer att se ut. Skön känsla att se vår bild högst upp på Google en halv dag efter pressrelease – med vårt namn.

Hög efterfrågan på fotorealistiska renderingar, lätt att få sådana jobb. Nytt och inte så många som gör än.

Titta noga på skalfigurerna inne i apoteket.

>

>

>

Ett angrepp på de sociala problemen med höga hus – det kan bli för många människor som delar på samma gemensamma ytor.

“Defensible Space” – läs den boken och förstå förorternas problem som en öken utan ägare mellan de boendes lägenheter.

Titta på de övergivna, förfallna takterasserna i Corbusiers L’Unite de Habitation – han verkar ha varit en expert på att felbedöma människors förmåga att dela på utrymmen.

Titta på en vanlig studentkorridor där 16 personer ska dela på ett kök.

>

Höghus längs Klara Strand: Grupparbete i stadsbyggnad från förra året. Vi fick mycket skit för att vi argumenterade för ett ekonomiskt lönsamt förslag. När man tittar på det som byggs just nu ser det ut som att vi hamnade ganska nära verkligheten. Projektet marknadsförs till och med som Stockholm Waterfront.

Jag köper verkligen inte argumentet att Stocholms skyline ska bevaras. Vad spelar en skyline för roll? Den kan vara med på vykort ibland, och man kan titta på den någon gång när man står på en kulle. Syftet med en stad är väl för fan inte att bygga något slags tavla som man kan titta på? Syftet med en stad är att människor ska ha någonstans att bo och leva, och att det ska vara ett bra ställe att göra det på. Stockholm är inte på något sätt bättre än New York för att vår skyline består av kyrktorn som sticker upp ovanför femvåningshus. Men av någon anledning används det som ett argument i debatten. Det som är problemet med höga hus är istället att de kan göra gatorna mörka. Alltså måste man använda intrappningar och något slags regelsystem. Ljusproblemet blir genast mindre när man bygger nära en öppen vattenyta, som vid Klara Strand, den öppna ytan garanterar mycket ljus. Klara strand är kanske det bästa stället i Stockholm att bygga högt på.

>Hur man skär i ett projekt – lektion ett. Projektet har stött på sitt andra hinder – det beräknas bli för dyrt. Eftersom det inte är halvvägs klart, dvs vi är smarta nog att räkna ordentligt innan det börjar byggas, så går det att fixa. 10 miljoner måste sparas och det gör man inte på golvbeläggning. Det gör man på rejäla skär med skalpellen. Bantningskur. Träningsprogram. Evolution. Avel. Bara de mest parningsdugliga rummen överlever. Allt som inte gör någon glad ska bort.