Hypotes: Det är omöjligt att skapa sig en personlig modell som är användbar för att förstå en stor grupp av människor.

Resonemang:

Samhällen består av enskilda hjärnor som sitter ihop. Hjärnor består av enskilda neuroner som sitter ihop. Det hela blir något annat än en klump med delar. Både samhällen och hjärnor är något annat än legoblocken de är byggda av.

Vi har ca 20 miljarder neuroner i neocortex. Det är uppenbart omöjligt för en enda neuron att lagra information om hela systemet.

Det finns ca 7 miljarder människor på jorden. Det är uppenbart omöjligt för en enda person att förstå hela systemet?

Ett mindre exempel: ett företag med tusen personer. Går det, för en person, att förstå och skapa något slags strategi för hela organismen? 1) det finns mer information i systemet totalt än neuroner i en persons hjärna. 2) det går att förenkla modellen, det finns överlapp och allting är inte intressant.

Hypotes igen: det är omöjligt att skapa sig en personlig modell som är användbar för att förstå en stor grupp av människor.

Andra argument: ekonomin som vetenskap är notoriskt dålig på att förutsäga saker – börskrasher, konjunkturer, krig, fred. Samma sak med politiken som vetenskap. Ändå förs diskussionen som att det borde gå. Men om det faktiskt är omöjligt…?

Kan vi över huvud taget styra vart världen är på väg? Det är förstås deppigt att tänka motsatsen. Uppenbarligen har vi kontroll över vissa saker. Men hur kan neuronen påverka hjärnan? Hur kan buffeln påverka hjorden? Om det ska gå måste det finnas någon avgörande skillnad. En fågel som ser något röra sig, blir skrämd, flaxar, lyfter och får hela flocken med sig.